Malmöfestivalen, vi älskar att hata dig.

Bra med Malmöfestivalen.

• Maten. Även om det finns gott om usel föda som får oförtjänt bra kritik i tidningarna, så kan man ändå hitta något gott på lunchen. Billigt är det väl dock inte…
• Konserterna, antar jag. Om man hade gått på konserter, vilket jag inte gör.
• Avslutningsfyrverkeriet. Det fyrverkas inte tillräckligt i det här landet. Mera fyrverk.

Dåligt med Malmöfestivalen

• Människor. Det är väldigt lätt att bli människohatare under festivalen. De är överallt, och myllrar runt slumpmässigt, utom när de stannar helt omotiverat mitt i ingenstans och tvingar alla andra att klämma sig runt dem.
• Människor. Har man får vana att gå på krogen, så upptäcker man underliga människor som man inte trodde fanns. Jag menar inte de vanliga dårarana och alkoholisterna, de ser man året om, utan stupfulla amatörer som tar tillfället i akt att svina så mycket de kan, och i allmänhet bringar oreda i baren när de försöker beställa.
• Langos. Vem äter denna smörja egentligen? Det är talande att det (så vitt jag vet) inte finns ett enda ställe i hela Malmö som serverar Langos under resten av året. Förmodligen köper folk en langos och blir illamående. Ett år senare har minnet bleknat tillräckligt för att de skall tänka, “Hmm, langos, det var länge sedan jag åt en sådan.”